Vi som återvinner skrot gör det bara för att tjäna pengar !
Skrotpris

Skrotpris – Tjäna pengar på att sälja ditt skrot !

Skrotpris på skrot ändras från dag till dag .

Här har du en fingervisning på metallpriser skrot, metallpriser skrot koppar ligger på för dagspris.

Priserna är genomsnittet från 5 aktörer i Sverige.

 

 

Material

Pris

 Uppdaterad

Exempel

Aluminium
6,80  kr  04/03/2015
Järn 0,68 kr   04/03/2015
Prima koppar 36,80 kr  04/03/2015 Ren koppar utan lödningar, kopplingar
Sekunda koppar 32 kr  04/03/2015 Oren koppar tex med målarfärg och kopplingar
Rostfritt stål
7 kr  04/03/2015
Mässing 16,80 kr  04/02/2015 Köksblandare, Klämringskopplingar
Rent Bly 6,40 kr  04/03/2015

Skrot (till skillnad mot sopor) är restprodukter med ett positivt marknadsvärde, som kan återvinnas och användas i nyproduktion. Exempel är järnskrot och alla sorters metallskrot, papper, glas, textilavfall, sågspån, byggnadsavfall, mm.

Skrot är oanvändbart material (oftast av metall) eller trasiga saker, till exempel gamla bilar. Felfria delar från exempelvis skrotade bilar säljs på andrahandsmarknader i konkurrens med nytillverkade reservdelar.

Skrotningsvarv är ett skeppsvarv eller annan anläggning som i huvudsak återvinner stål och utrustning i utrangerade fartyg. Ett fartyg har en teknisk livslängd på cirka 20 till 30 år, på grund av slitage samt nya regler angående transporter av gods eller passagerare.

Kostnaden för skrotning av fartyg i länder med högt kostnadsläge, samt hälso- och miljökrav, har inneburit en överflyttning av skrotning av fartyg till de länder där billig arbetskraft finns. Av den totala skrotningen globalt årligen utförs 70 till 80 procent av tonnaget i länder som Indien, Bangladesh, Kina och Pakistan. En mindre del skrotas i bl.a. Turkiet, Elfenbenskusten och USA.

Den största ansamlingen av skrotningsvarv finns i den indiska kuststaden Alang, där man skrotar cirka 50% av allt tonnage årligen. Det är oftast inget skeppsvarv i den bemärkelsen, endast en strand där man vid flod (tidvatten) kör upp fartygen på stranden för att sedan påbörja demonteringen.

FacebookTwitterGoogle+Share

Read More

90 år sedan upptäckten av det stora guldfyndet i Fågelmyran

Den 10 december 1924 bryter guldfebern ut i Boliden. Vid provborrningar på den så kallade Fågelmyran påträffas Bolidenmalmen – Europas rikaste malm.

Ett nytt samhälle, ett svenskt Klondyke, växer upp och guldruschen är ett faktum. Men det hela började egentligen långt tidigare.

Strax efter 1900 blossar guldfebern upp för första gången i Skellefteå med omnejd. Ett bolag bildas för att göra inmutningar och undersökningar, men just denna satsning var mindre lyckosam och gick i konkurs 1918.

Eftersom det råder metallbrist under första världskrigets sista år stegras på nytt intresset för att leta malm i trakten. En ny typ av spekulativa företag, så kallade emissionsbolag, bildas av bankerna.

Ett sådant företag, Centralgruppens Emissionsbolag, blir ursprunget till dagens Boliden. I november 1924 tas dock det första borrhålet upp i Bolidentrakten och det visar sig innehålla intressanta partier.

Efter flera borrningar påträffas så Bolidenmalmen 10 december. Hela världen upplever depression på 1930-talet, men i Skelleftebygden skapar Boliden tillväxt.

Det leder till ekonomisk utveckling och befolkningsökning i regionen. Antalet anställda ökar stadigt och 1935 är arbetsstyrkan uppe i 2 500 personer.

Samhället Boliden, i anslutning till gruvan, växer snabbt till en välordnad, lugn och idyllisk villastad.

Boliden har sedan dess byggt upp en stark position inom prospektering, malmbrytning, anrikning och smält- och återvinningsverksamhet.

Med ett långsiktigt perspektiv, fortsatt prospektering, utbyggnader och nyöppnade gruvor har Boliden säkrat en framtid också för kommande decennier.

  • 1924 – Guld upptäcks vid Fågelmyran, Boliden.
  • 1929 – Zinkproduktion startar vid smältverket Odda.
  • 1930 – Det nybyggda kopparsmältverket Rönnskär tas i drift för att bearbeta malmen från Bolidengruvan.
  • 1931 – Bolidens Gruvaktiebolag bildas genom en fusion.
  • 1936 – Kopparsmältverket i finska Imatra tas i drift. 1944 monteras smältverket ned och flyttas västerut till Harjavalta, undan kriget.
  • 1943 – Tenn- och blysmältverket Paul Bergsöe & Son bildas i Landskrona. Verksamheten är redan från början inriktad på metallåtervinning.
  • 1949 – Den revolutionerande flashsmältningsmetoden införs vid smältverket Harjavalta.
  • 1968 – Verksamheten startar i Aitikgruvan. Dagbrottet utvecklas med åren till att bli en av de största koppar gruvorna i Europa. Koncentratet transporteras på järnväg 400 km till Rönnskär.
  • 1969 – Driften startas vid zinksmältverket i Kokkola.
  • 1977 – Produktionen startar vid Tara, Europas största zinkgruva.
  • 1996 – Åkulla Östra, nära Boliden, blir den största guldfyndigheten i Sverige på 70 år.
  • 1997 – Boliden etablerar huvudkontor i Toronto.
  • 1998 – Boliden Kokkola blir första smältverk i världen att införa direktlakning av koncentrat. Samma teknik används idag vid Boliden Odda.
  • 2000 – Maurliden,den 28:e gruvan i Bolidenområ­ det öppnas.
  • 2001 – Bolidens huvudkontor flyttas tillbaka till Stockholm. Boliden Kokkola byggs ut och blir ett av världens största zinksmältverk.
  • 2003 – I en storaffär köper Boliden smältverken Kokkola, Harjavalta och Odda, samt zinkgruvan Tara av Outokumpu. En ny koncern bildas och ”New Boliden” skapas.
  • 2006 – Boliden beslutar att investera 5,2 miljarder kronor i en expansion av Aitikgruvan.
  • 2007 – Guldtacka nr 50 000 gjuts på Rönnskär.
  • 2010- Aitikexpansion invigs.
  • 2011 – Boliden fattar beslut om en kraftig expansion av verksamheten i Garpenberg till 2,5 miljoner ton malm per år, med full produktionskapacitet år 2015.
  • 2012 – Rönnskärs nya anläggningar för elektronikåtervinning invigs. Kankberg, Bolidens femte guldgruva, öppnar. Beslut om att starta silveråtervinning i Kokkola.
  • 2013 – Boliden utreder förutsättningarna för att öka Aitiks produktion till 45 miljoner ton per år.

Read More

Så funkar Metallmarknaden

Precis som andra marknader styrs basmetallmarknaden av tillgång och efterfrågan.

I själva verket består basmetallmarknaden av två marknader:

• Marknaden för koncentrat (råmaterial), med gruvor och smältverk som aktörer.

• Marknaden för färdiga metaller, med smältverk och metallkonsumenter som aktörer.

De båda marknaderna är sammanlänkade. Exempelvis leder brist på zinkkoncentrat (till följd av att gruvor stängs) till slut till att det uppstår brist på metaller på marknaden.

Under en begränsad tid kan det dock råda brist på zinkkoncentrat och ändå finnas ett överskott på zinkmetallmarknaden.

Balansen mellan tillgång på koncentrat från världens gruvor och global efterfrågan på koncentrat från smältverken styr utvecklingen av smältlöner, som är den ersättning smältverken

får för att vidareförädla råvara till färdiga metaller. Basmetaller som koppar, bly och zink köps och säljs på metallbörsen London Metal Exchange (LME).

Prissättningen på LME avspeglar den globala tillgången och efterfrågan. LME är en handelsplats för metallterminer, vilket betyder att man köper och säljer metaller för framtida leverans.

Priset som kunden betalar är en kombination av LME-priset och en individuellt framförhandlad premie, baserad på lokal tillgång och efterfrågan, transportkostnader, ersättning för produktanpassning (olika legeringar och dimensioner) samt betalningsvillkor.

Priset på ädelmetaller såsom guld och silver, sätts på The London Bullion Market Association (LBMA).

Slutanvändare zink Bolidens kunder är främst stålverk som använder zink för att ge stålet ökat rostskydd. Nästan två tredjedelar av all zinkanvändning går, via stålverk, till byggindustrin inklusive infrastruktur.

Slutanvändare koppar Bolidens kunder är främst tillverkare av valstråd och kopparstänger.

En stor andel av den slutliga användningen går, via tillverkare av kopparkomponenter, till byggindustrin och tillverkare av el- och elektronikprodukter.

Slutanvändare bly, guld och silver Blyet går till batteritillverkare medan ädelmetallerna guld och silver går till smyckes- och elektronikindustrin samt till finansiella placerare.

Read More

soptipp

Soptipp

Soptipp, på senare år även kallad deponi, är en plats där avfall dumpas (deponeras). Denna typ av avfallshantering minskar i Europa, eftersom miljökrav från bland annat EU kräver att avfallet sorteras. I övriga länder runt om i världen är dock detta fortfarande mycket vanligt förekommande, speciellt i u-länder då dessa länder många gånger inte har råd med modernare former av avfallshantering. Under 1970-talet, med sin uppblossande debatt om miljöförstöring, blev soptippen snabbt en kritisk symbol för slöseriet och överflödet i industriländerna.

Dagens moderna europeiska soptippar har inte mycket gemensamt med äldre tiders avstjälpningsplatser, där avfallet lades på hög utan att några ytterligare åtgärder vidtogs. Fram till 1970-talet inriktades ansträngningarna på att genom regelbundna övertäckningar minska åtkomligheten för fåglar och råttor, men numera finns EU-gemensamma lagkrav som föreskriver avancerade tätnings- och barriärsystem, för att förhindra att nederbörd transporterar skadliga ämnen till kringliggande ekosystem. Därtill åläggs avfallsbolagen ett rigoröst vattenprovtagningssystem samt uppsamling och rening av genomströmmande vattenmängder, s.k. lakvatten, för att kontrollera och miminera skadliga miljöeffekter. Åliggandena inkluderar även att återställa den naturliga miljön vid en avslutad deponi samt att under en 30-årsperiod därefter övervaka dess avgivning av olika substanser.

Många soptippar har även installerat gasutvinningsanläggningar där deponigas, främst bestående av metan, tas om hand. Metan börjar bildas när syret inne i deponin tar slut och anaeroba bakterier tar över nedbrytningen. I atmosfären bidrar gasen till växthuseffekten men insamlad kan den utnyttjas t ex till produktion av el och värme.

År 2004 hade antalet soptippar i Sverige minskat till 194 stycken, varav 12 hade en årlig mottagen mängd överstigande 50 000 ton. Vid knappt hälften av dessa förekom gasutvinning, till ett sammanlagt energivärde av 443 GWh, motsvarande 5% av avfallsnäringens totala energiutvinning.[1]

Deponiavfallet består av det avfall som återstår efter att matavfall, brännbart avfall och återvinningsbart avfall sorterats ut. Efter en sådan utsortering kan deponiavfall varken brännas, rötas eller materialåtervinnas. Ur miljösynpunkt betraktas det som viktigt att mängden deponiavfall blir så liten som möjligt.

Trots att mängden deponiavfall skall vara låg är det inte tillåtet att ta saker från tipparna i Sverige. När avfallet väl är slängt tillhör det det kommunala sophanteringsbolaget, och att rota i det slängda ses som stöld. Man får ej heller ta sorterat avfall.

Read More

Deponiskatten har höjts

Deponiskatten höjs
Från och med den 1 januari 2015 höjs skattesatsen från 435 till 500 kronor per ton avfall.

Syftet med den höjda skatten är att bidra till att minska mängden avfall som deponeras. Skatten ska även bidra till att det blir lönsamt att återanvända, återvinna eller utnyttja avfall genom andra metoder. Ytterligare ett syfte är att skatten ska bidra till att avfallsmängderna på sikt minskar. Läs mer på Skatteverkets hemsida HÄR.

Källa: Skatteverkets hemsida



ftet med den höjda skatten är att bidra till att minska mängden avfall som deponeras. Skatten ska även bidra till att det blir lönsamt att återanvända, återvinna eller utnyttja avfall genom andra metoder. Ytterligare ett syfte är att skatten ska bidra till att avfallsmängderna på sikt minskar. Läs mer på Skatteverkets älla: Skatteverkets hemsida

Read More

elektronikskrot

Återvinning – på vems bekostnad ?

I juletider ökar handeln med hemelektronik när allt fler vill köpa en ny mobil, tv, bärbar dator eller surfplatta som julklapp. Men vad händer med de gamla elektronikprodukterna? KTH-forskaren Shakila Umair har studerat elektronikskrotet på sin väg till och i Pakistan och utforskat levnadsförhållandena för de människor som arbetar med skrotet.

– Det finns massiva hälsoproblem kopplade till elektronikskrot i Pakistan, samtidigt som skrotet försörjer tusentals människor, säger Shakila Umair.

Resultatet av den sociala livscykelanalysen visar att hanteringen av elektronikskrot enbart har negativa effekter. Människor plockar isär utrustningen för hand. De bränner sladdar för att utvinna koppar, och doppar gamla kretsar i syra för att utvinna dyrbara metaller guld och silver. Arbetarna, både män och kvinnor, är mellan 6 och 50 år gamla. De andas in giftiga gaser varje dag, och saknar helt kunskap om hur detta påverkar deras hälsa.

De som arbetar med elektronikskrot i Pakistan saknar helt sociala förmåner och hälsovård. De arbetar i genomsnitt 12 timmar per dag, sex dagar i veckan. Myndigheterna tar inget ansvar för deras hälsa.

Samtidigt skulle små medel göra stor skillnad. Handskar och munskydd är exempel som skyddsutrustning som skulle förbättra deras arbetssituation väsentligt, men som de inte har råd med själva.

KTH-forskaren Shakila Umair. Foto: Bernhard Huber.

– Trots att det finns internationell lagstiftning hamnar elektronikskrotet via diverse kanaler i utvecklingsländer – enligt Naturvårdsverket även skrot från Sverige, säger Shakila Umair.

Nyligen förstärktes lagstiftningen kring elektronikskrot i både Indien och Kina. Tyvärr innebär det att mer skrot går till länder med svagare lagstiftning och mindre myndighetskontroll som Pakistan och Bangladesh. Strömmarna av skrot tar bara en annan väg. Import av elektronikskrot är illegalt i Pakistan, men produkterna kommer in i landet under andra namn. Det vanligaste är att skrotet märks upp som ”andrahandsutrustning”.

– På sätt och vis är det inte dåligt att elektronisk utrustning skickas till Pakistan. Det kan ju användas av personer som inte har råd att köpa en helt ny dator. Från ett hållbarhetsperspektiv kan det därmed förlänga produktens livslängd, vilket är en positiv sak. Trots det är elektronikprodukterna vanligtvis i så dålig kondition att skrotning är det enda alternativet, säger Shakila Umair.

Problemet med elektronikskrotet i Pakistan är att man återvinner det på ett mycket miljö- och hälsofarligt sätt. Tusentals personer riskerar sin hälsa, och vattendrag, luft och jord blir starkt förorenade av processerna. Shakila Umair skulle vilja se att IT-företagen inkluderar arbetsvillkoren för människor som hanterar elektronikskrot i sitt arbete med Corporate Social Responsibility, CSR, även om de befinner sig långt ned på produktionskedjan.

Shakila Umairs forskning har bedrivits vid Centre for Sustainable Communications på KTH.

Vetenskaplig artikel: Umair, Shakila; Björklund, Anna; Ekener Petersen, Elisabeth (2013) Social Life Cycle Inventory and Impact Assessment of Informal recycling of Electronic ICT Waste in Pakistan. To be presented at ICT4S Conference, Zurich, 14-16 February 2013.

För mer information, kontakta Shakila Umair på 073 – 976 80 53 eller shakila@kth.se.

Text: Malin Picha. Bearbetning: Peter Larsson

Read More

Köp skrotboken

Framsida Skrotboken

SKROTBOKEN

Klicka på bilden ovanför för att komma till den elektroniska versionen av Skrotboken.

 

En ny skrotbok har publicerats i Mars 2012 och kan beställas från JBF:  stefan.rova@jbfab.com  Pris 120 kronor ex moms och frakt.

1951 utgavs den första skrotboken för olegerat stålskrot. Senaste upplagan utgavs i mars 2012 och heter ”Skrotboken 2012″. Skrotboken innehåller den svenska stål- och skrotbranschens produktspecifikationer. Liknande överenskommelser finns även i våra grannländer.

Inom EU och stålbranschens samarbetsorgan ”Eurofer” har liknande specifikationer framtagits under ”European Steel Scrap Specification” som används av JBF i importaffärer.

Read More

Kontantfritt

Kontantfritt

Svenska Järn- och Metallskrothandlareföreningen beslutade vid sitt årsmöte 2012 att medlemmar från och med årsskiftet 2012/2013 förbinder sig att ej genomföra sina transaktioner med leverantörer via kontant betalning eller betalning med check.

Kontoöverföring och högsta möjliga spårbarhet av material skall således iakttas av föreningens medlemmar.

Read More